Fotografering på utflykter och vandringar

Fotografering är en rolig hobby som passar bra ihop med friluftsliv och vandring. För många är fotograferandet faktiskt den främsta anledningen att ge sig ut. Med mobilen tar du smidigt bilder, men i den här artikeln fokuserar vi mer på systemkameran.

Jag heter Caj och jobbar som innehållsproducent på Scandinavian Outdoor. De flesta bilder du ser i vår marknadsföring har jag tagit, och modellerna jobbar ofta hos oss. Enligt min egen måttstock har jag “hållit på med” fotografering i tio år och märker fortfarande att jag hela tiden utvecklas. Det finns så mycket att lära att det är omöjligt att skriva en enda allomfattande guide. Här delar jag ändå med mig av mina egna tips för friluftsturer och vandringar.

Skillnaden mellan mobilkamera och systemkamera

Att fotografera med mobilen är oftast enklast, och mobilkamerorna blir bättre hela tiden. Men när du på tur eller vandring vill fånga avlägsna motiv, stjärnhimlen, norrsken eller andra krävande motiv byter du mobilen mot systemkameran.

Himlen fylldes av morgonens färger. Skidtur längs Hetta–Pallas-leden.
20 mm F3.5 1/100s ISO 100.

Med en systemkamera kan du påverka bilden mer. Mobilen har ofta mycket automatik och bestämmer i regel själv hur bilden blir. På systemkameran är det enkelt att justera exponering och skärpedjup, och med olika objektiv kan du dessutom ändra brännvidd. Det blir också mer känsla i fotograferandet när du har en rejäl kamera i händerna.

Så kommer du igång med fotograferingen

Enligt mig är den enklaste vägen in i fotograferingen att gå en fotokurs eller leta upp mycket utbildningsmaterial på nätet. Där stöter du ofta på motstridiga råd, och det beror på att samma sak kan göras på så många olika sätt.

En ren med snöiga fjäll i bakgrunden. Det här ögonblicket hade jag väntat på, och jag gick ner och fotograferade nästan från marknivå så att fjällen hamnade fint i bakgrunden. För säkerhets skull hade jag ett högre ISO-värde inställt ifall det skulle bli snabba rörelser. 200 mm F2.8 1/3200s ISO 400.

Öva in din kamera och dess knappar direkt, så att du hittar dem utan att titta. Det hjälper särskilt när du fotograferar på natten. Knapparna går oftast också att anpassa, och jag rekommenderar att du åtminstone sätter dig in i så kallad tumfokus (back button focus).

Själv började jag lära mig kamerans grunder genom att fotografera med manuella inställningar och öva på en del i taget. När grunderna sitter är det mycket lättare att få de bilder du själv vill ha, i stället för det som råkar bli. Misslyckade bilder blir allt ovanligare, och redigeringen går lättare.

Självporträtt med hjälp av stativ. Bländaren var “vidöppen” för att lyfta fram dimman över åkern och göra bakgrunden suddigare. I kompositionen lämnar man ofta mer utrymme i blickens eller rörelsens riktning. 35 mm F1.4 1/8000s ISO 100.

Systemkameran har fått sitt namn av att det handlar om ett system av kamera och objektiv. Utöver en kamera som passar dig behöver du oftast några objektiv. Det går att lägga hur mycket pengar som helst på hobbyn, men om du handlar smart och köper begagnade objektiv håller du kostnaderna i schack. Ett begagnat objektiv kan du ofta sälja vidare för nästan samma pris, så pengarna fungerar mest som en pant. Fundera redan från början på hur du bygger upp en objektivuppsättning som passar dig, i stället för att bara köpa exemplar som känns kul.

Hur väljer jag rätt systemkamera?

När du börjar titta på kameror slår du snabbt i budgettaket – nya kamerahus är riktigt dyra. Inför ditt första kameraköp kan du be om tips från vänner som fotograferar, men kom ihåg att hobbyfotografer ofta fastnar för ett visst märke och inte nödvändigtvis känner till alternativen. Kameror går också att hitta begagnade till rimliga priser.

Situationsbild från forspaddling i Grand Canyon. För att frysa vågornas stänk krävs en kort slutartid. 200 mm F2.8 1/640s ISO 100.

Det finns så kallade fullformatskameror och kameror med beskuren sensor (cropsensor). Kameror med cropsensor är ofta billigare nybörjarkameror. Förutom priset har de fördelen att cropfaktorn ger dig fler millimeter, så det blir ofta billigare att fotografera motiv på långt avstånd. Fullformatskameror är i regel bättre proffskameror, och till dem finns objektiv av högre kvalitet (och till högre pris).

Otroliga moln och en regnbåge bortom sjön. Situationen varade bara några sekunder. Jag bländade ner så att ISO 100 räckte och slutartiden ändå blev tillräckligt kort för att frysa små rörelser. 14 mm F8 1/250s ISO 100.

När du köper en kamera är du gift med den ett bra tag. Om du skaffar flera objektiv och någon gång funderar på att byta kamera är det enklare att hålla sig till samma märke, så att objektiven fortfarande passar. I dag finns det gott om alternativ och det går inte att säga vilket som är bäst. Tillverkarna utvecklas i olika takt – ibland verkar någon ligga före de andra, och ibland vänds rollerna helt.

Tältresning i den svenska fjällvärlden. Med lite fler millimeter ser bergen i bakgrunden mäktiga ut. ISO-värdet kunde ha varit lägre, men ljuset var ojämnt och det var bättre att gå på säkerhet. 70 mm F4.5 1/3200s ISO 800.

För friluftsturer och vandringar rekommenderar jag en lätt systemkamera som det också finns lätta objektiv till. Kamera och objektiv bör vara vädertätade om du tillbringar mycket tid ute. För några år sedan gick jag över från spegelreflexkameror till spegellösa, och kamerans storlek och vikt minskade rejält.

På vandringar använder jag oftast bara ett zoomobjektiv med stort omfång, 24–200 mm, som klarar nästan allt jag behöver fotografera. När jag vet att det finns goda chanser till fina nattbilder tar jag dessutom med ett 20 mm objektiv med fast brännvidd.

Midnattssol – lägret slås upp i motljus. 46 mm F5.3 1/3200s ISO 100.

Själv började jag med en billig men bra spegelreflexkamera med cropsensor, Nikon D3100. Den gav riktigt dynamiska bilder och kostade om jag minns rätt ca 350 € ny. För pengarna gav den mycket. Senare började jag fotografera bland annat bröllop på halvprofessionell nivå, och kameran byttes mot en Nikon D610 med fullformatssensor. Med den var jag mycket nöjd. När de spegellösa kamerorna kom såg jag en möjlighet att minska vikten inför vandringar, och till slut blev det en Nikon Z6. Som du märker har jag varit gift med Nikon från första början.

Vilka objektiv behöver jag för friluftsfotografering?

För att välja objektiv som passar dig behöver du veta vad du vill fotografera. Det finns objektiv med fast brännvidd och zoomobjektiv. Om du inte vet vad du kommer att fotografera och precis har börjat, rekommenderar jag att du börjar med ett zoomobjektiv. De så kallade kitobjektiv som ofta följer med kameran är riktigt bra för att komma igång.

För fågelfotografering behövs oftast minst 200 mm brännvidd. När motivet är längre bort får det gärna vara betydligt mer på en fullformatskamera. Ofta behövs också en kort slutartid, men större hackspett är ofta ett tacksamt motiv. 500 mm F5.6 1/80s ISO 800.

När du börjar märka vad du behöver, tänk på helheten och skaffa objektiv i den takt budgeten tillåter. Själv tänker jag mest på de här egenskaperna:

Objektivens egenskaper

• brännvidd
• bländare
• vikt
• vädertätning
• pris

Brännvidden anges i millimeter, och multiplicerad med kamerans “cropfaktor” ger den motsvarande brännvidd i småbildsformat. Ju fler millimeter, desto mer förstorar objektivet. Ett 100 mm objektiv på en “fullformatskamera” motsvarar till exempel samma 100 mm, men på en kamera med “cropfaktor” 1,3 motsvarar det 130 mm.

Ju längre motsvarande brännvidd, desto mer förstorar objektivet.

Blåmesen är en kvick liten krabat, men ibland sitter den stilla en sekund. 500 mm F5.6 1/100s ISO 800.

Jag använder en så kallad fullformatskamera, och det här är de brännvidder jag använder mest:

• Vidvinkelobjektiv på 14–20 mm använder jag till stjärnhimmel, Vintergatan, norrsken och landskap. Passar också till lite annorlunda närbilder.
• 35 mm fast brännvidd var tidigare det jag använde mest, och sådana objektiv får du billigt med bra ljusstyrka (till och med F1.8). En mycket mångsidig brännvidd för att fotografera människor, detaljer och landskap på turer och vandringar.
• 85 mm är trevligt för porträtt: med ett ljusstarkt objektiv får du en mjuk bakgrund, och ansiktsdragen förvrängs inte som med ett bredare objektiv. Den får också fjäll och annat i bakgrunden att se stora ut, medan en vidvinkel plattar till dem.
• 100–200 mm börjar vara tillräckligt långt för att du ska kunna fotografera fåglar och avlägsna motiv i viss mån. Högt uppe, som på fjälltoppar, ger det också fina landskapsbilder. Passar även till närbilder när du vill ha en mjuk bakgrund.
• 200–600 mm behövs när du fotograferar mer fåglar eller djur och inte kommer tillräckligt nära. De här teleobjektiven är redan riktigt dyra, och särskilt de ljusstarka kostar tusentals euro.

Mjuk bakgrund bakom ryggsäcken i en reklambild. 85 mm F1.8 1/160s ISO 100.

På objektivet anges bländaren, närmare bestämt objektivets största bländaröppning. Talet är omvänt: ju mindre tal, desto större öppning. Det låter lite förvirrande, men det viktiga att förstå är att ju lägre talet är, desto kortare blir skärpedjupet och desto mörkare förhållanden kan du fotografera i – eller så kan du använda en kortare slutartid. Därifrån kommer också uttrycken snabbt glas och ljusstarkt objektiv. Objektiv med fast brännvidd får du med stor bländare (lågt tal) till rimligt pris, men för zoomobjektiv skjuter priset ofta i höjden.

Tält i whiteout. ISO 800 hade blivit kvar i kameran sedan kvällsfotograferingen – mindre hade räckt. 26 mm F4.2 1/6400s ISO 800.

Vädertätning är viktigt, åtminstone på vandringar. Kameran utsätts lätt för fukt och smuts, och fukt och damm kan också ta sig in i objektiven. Dyrare objektiv är nästan alltid vädertätade.

Objektiv är mycket dyra, särskilt nya, och priset sätter gränser för vad du överhuvudtaget kan köpa. Därför lönar det sig att noga planera vad du fotograferar och vad du behöver, och sedan köpa det du behöver så billigt som möjligt. Om du äger objektiv som överlappar varandra lägger du också pengar “i onödan”.

En låga är ett rörligt motiv och kräver faktiskt en mycket kort slutartid om du vill frysa rörelsen. 20 mm F1.8 1/1000s ISO 100.

Mina objektiv just nu: Nikkor Z-objektiv med fast brännvidd: 20 mm f/1.8 och Nikkor 85 mm f/1.8. Zoomobjektiv: 24-70 mm f/4 och 24-200 mm f/4-6.3. Här överlappar millimetrarna, men det ena passar bättre för video och det andra för mångsidig fotografering. Jag sparar pengar för att härnäst kunna skaffa ett 180-600 mm f/5.6-6.3.

Vad finns det att fotografera på tur?

När kameran väl är inhandlad och du ivrigt ger dig ut på din första fototur i skogen märker du snabbt att det finns motiv överallt. Naturen bjuder på motiv året runt, och du hittar detaljer som du antagligen aldrig hade lagt märke till utan kamera.

Skvattram i kanten av en solig myr. Den mjuka bakgrunden lyfter fram blommorna. 200 mm F2.8 1/250s ISO 100.

Några tips på vad du kan fotografera på tur:

• Makrofotografering är väldigt fascinerande. Du kan fotografera naturens alla små detaljer och insekter, och modellerna tar aldrig slut. Det finns särskilda makroobjektiv, men med vissa teleobjektiv går det också bra.
• Närbilder i större skala än makro. I naturen finns gott om modeller, och kåsor, knivar och annan utrustning är också tacksamma motiv.
• Personbilder ger bilden en ny dimension och intressant innehåll. De ger också de bästa minnena. Du kan skapa snygga, poserade bilder för sociala medier eller ta dokumentära bilder.
• Med landskapsbilder sparar du minnen från platser du har besökt. Även dem kan du fotografera dokumentärt, så naturligt som möjligt, eller vara kreativ i redigeringen – göra bilden vackrare eller fokusera mer på att fånga känslor än “verkligheten”.
• Fågel- och djurfotografering är ofta lite svårare, eftersom modellerna inte riktigt lyder order och du behöver lära känna djuren bättre.

Ett bi samlar pollen. Fotograferat med makroobjektiv. Utmaningen med makrobilder är det begränsade skärpedjupet, men här är både blomman och modellen skarpa. 90 mm F16 1/100s ISO 100.

Hur tar man en bra bild?

Det här är min favoritfråga och kanske något som är värt att fundera på då och då. Vad är en bra bild? Det finns inget rätt svar, eftersom det beror på betraktaren.

Jag kan inte fåglar tillräckligt bra – kanske en rödstrupig piplärka? Fågeln jagade insekter på en blomsteräng. Jag fotograferade från marknivå för att få med Ishavet och ge fågeln en snyggare bakgrund 200 mm F6.3 1/250s ISO 400.

I början lärde jag mig fotografera genom att titta på andras bilder. Jag bläddrade igenom 100–1 000 bilder om dagen på bildtjänster, stannade vid varje bild jag tyckte var bra och funderade på vad som gjorde den bra. Efter ett år började jag förstå vilka bilder jag själv gillar och vilka jag ville ta.

Situationsbild – ett snabbt segerjubel på en blåsig fjälltopp. En vidvinkel hade plattat till fjällen i bakgrunden, så jag stod medvetet lite längre bort från motivet för att få fler millimeter. 56 mm F5.6 1/2000s ISO 100.

På turer och vandringar är de bästa bilderna inte alltid de tekniskt bästa. De har bara på något magiskt sätt fångat stämningen och situationen. Ibland kan fokus ha missat eller vissa partier vara utfrätta, men bilden har ändå fångat rätt ögonblick.

En maträtt fotograferad från olika vinklar. Här med ris och ljung som bakgrund. 35 mm F1.4 1/160s ISO 100.

Men när du i efterhand tittar på dina egna bilder märker du att de äldre bilderna oftast helt enkelt inte är så bra. Det finns mycket att förbättra, fast de kändes helt fantastiska när du tog dem. Det är bara ett gott tecken – då vet du att du har utvecklats.

Samma motiv från andra sidan – nu fick bakgrunden mer tomrum och sjölandskap. 35 mm F1.4 1/125s ISO 100.

Det finns ingen genväg till bra bilder – det handlar om att jobba, lära känna din kamera och utrustning, studera teori och modigt testa egna idéer. Lär dig hur ljuset beter sig i bilder. Ljuset ger skärpa, men det ska komma från rätt håll. Ofta är det bäst att ljuset faller lite från sidan på motivet, medan motljus ibland ger en fantastisk stämning.

Samma situation igen, nu fotograferat rakt uppifrån. 35 mm F1.4 1/80s ISO 100.

Kompositionen gav mig mest huvudbry i början, liksom hur man beskär en person så att det inte ser konstigt ut. Lär dig tredjedelsregeln och gyllene snittet. När du vet vad reglerna går ut på kan du börja bryta mot dem.

Jag får ofta frågan hur man tar lite mer speciella bilder

Hur får man en så mjukt suddig bakgrund som möjligt?

En mjuk bakgrund uppstår när skärpedjupet är så kort som möjligt. När du fokuserar på ett motiv blir motivet skarpt, medan bilden är oskarp framför och bakom fokuspunkten. Det skarpa området går att justera, och ju kortare du gör det, desto oskarpare – alltså mjukare – blir bakgrunden.

Kåsan fotograferad uppifrån, bakgrunden ligger nära motivet. 35 mm F1.4 1/20s ISO 100.

Du får kortare skärpedjup när objektivets bländare är så stor som möjligt (lägsta talet), när du kommer så nära motivet som möjligt och när kameran har så stor sensor som möjligt.

Med en fullformatskamera kommer du närmare motivet för samma bildutsnitt än med en cropsensor. Mobilkameran har en mycket liten sensor, och därför får du oftast ingen mjuk bakgrund annat än genom bildbehandling – eller så tar telefonen flera bilder, eller använder flera kameror samtidigt, och programvaran slår ihop dem till en bild.

Kåsbild från samma situation som den förra, nu med mer tomrum i bakgrunden. Lägerelden syns som bokehbollar. 35 mm F1.4 1/100s ISO 100.

Om du dessutom väljer en plats där det finns gott om tomt utrymme bakom motivet – och inte ett träd eller en ödestuga precis bakom – blir bakgrunden suddigare.

Hur fotograferar man stjärnhimlen?

Till bilder av natthimlen behöver du oftast stativ och ett ljusstarkt vidvinkelobjektiv. Tidigare använde jag ett manuellt fokuserat 14 mm f/1.4, i dag ett 20 mm f/1.8 med autofokus.

Bara stjärnhimmel blir ofta en tråkig bild, men om du får med ett motiv får bilden genast mer kött på benen. Kameran står på stativ med lång exponering. 20 mm F1.8 30s ISO 800.

På natten är det förstås riktigt mörkt, och utmaningen är att få tillräckligt med ljus till sensorn. Det klarar du med stor bländare, lång exponeringstid och/eller högre ISO-värde. När det är helt mörkt, månen inte lyser upp himlen och det inte finns någon ljusförorening behövs ofta maximal exponering. Ta så lång exponering som möjligt, välj största bländaren (lägsta talet) och höj ISO så mycket som du har testat att kameran klarar utan alltför störande brus.

Nattbild av vindskydd och vandrare. Fokus ligger här inte på oändligt utan på vindskyddet. Du kan be personen sitta still en stund – exponeringstiden kan bli nästan 10 sekunder utan att motivet rör sig för mycket. 20 mm F1.8 8s ISO 400.

Med mitt 20 mm objektiv har jag oftast använt högst 25 sekunders exponering. 20 sekunder är bättre för stjärnbilder, eftersom stjärnorna rör sig och tappar sin runda form. Den maximala exponeringstiden beror på brännvidden och sensorstorleken – det finns räknare för det på nätet.

Objektivet ska vara fokuserat på oändligt, och här finns det vanligaste felet och den vanligaste orsaken till oskarpa bilder. Oändligt ligger sällan exakt där det är markerat på fokusringen. Testa och öva på det i dagsljus först.

Månen är ett rörligt motiv och kräver kort exponeringstid, annars blir det rörelseoskärpa. Fotograferat på fri hand utan stöd. 500 mm F5.6 1/100s ISO 100.

Hur tar man en riktigt fin norrskensbild?

Att fotografera norrsken är ganska krävande, särskilt om du vill ha en riktigt fin bild. Först och främst måste du vara ute när norrskenet syns, och här hjälper det mycket att beställa ett norrskenslarm till din e-post.

Kameran på stativ framför ett presenningsvindskydd, med norrskenet lagom bakom. Sex sekunders exponering räckte för att frysa rörelsen fint. 14 mm F2.8 6s ISO 1000.

Du behöver ett stativ, och det lönar sig att i förväg fundera ut en bra fotoplats. En bild av bara norrskenet blir oftast tråkig. I Lappland kan norrskenet synas åt vilket håll som helst, medan det längre söderut flammar på norra himlen. Till och med hemma hos mig i Pargas kan man se norrsken.

När jag gick ut på toaletten mitt i natten syntes en grön slöja vid horisonten. Som tur var hade jag kameran nära till hands. Det krävdes lång exponering för att norrskenet i början av september skulle fastna på sensorn. 20 mm F1.8 20s ISO 800.

Norrsken är ett rörligt motiv, så för lång exponering suddar ut rörelsen och bilden visar mer eller mindre grön sörja. Jag använder ofta ca 3–6 sekunders exponering om norrskenet rör sig ordentligt och är tillräckligt starkt.

Lägergänget beundrar nattens norrsken. Lite kortare exponering hade fryst rörelsen bättre. Den ljusaste delen är nästan utfrätt. 14 mm F2.8 6s ISO 400.

Ganska ofta ser man att norrskenet är utfrätt i bilden. Det kan bero på att det har överexponerats vid fotograferingen eller i redigeringen. Ett utfrätt norrsken känner du igen på att färgerna försvinner och det blir nästan vitt.

En sällsynt syn – korona. Norrskenet rakt ovanför, i Åbo. 14 mm F2.8 4s ISO 400.

Nyckeln till en lyckad norrskensbild är en bra plats, goda grundkunskaper, övning – och att helt enkelt tillbringa mycket tid ute. Det bästa ögonblicket kan vara över på några minuter, och är du inomhus då hinner du lätt missa det innan du kommer ut. Ibland lämnar jag kameran färdig på stativet utomhus med ungefär rätt inställningar, stoppar ett reservbatteri i fickan och kryper in i tältet för att värma mig. Sedan går jag ut då och då och håller koll på himlen.

Fotografering på vandring

Att fotografera på vandring är den riktiga paradgrenen. När du har en tung ryggsäck på ryggen, paddlar packraft i en fors, drar pulka i djup snö eller vädret är regnigt och blåsigt, blir bilderna lätt otagna. Det som hjälper är att du verkligen är sugen på att fotografera och gillar hobbyn.

Tältresning i midnattssolen. Bilden är tonad lite åt det violetta hållet. 94 mm F6.3 1/1000s ISO 100.

Genom att bläddra i bilderna kan du alltid återvända till vandringen. Mycket av det som hände under turen glöms bort med tiden, men när du har dokumenterat det i bilder och videor kan du alltid gå tillbaka till de kära ögonblicken.

En beundrare av de stora fjällen. 52 mm F8 1/500s ISO 100.

Jag har burit på rätt mycket fotoutrustning genom ödemarken och har märkt att det viktigaste är att kameran du använder är en sådan som du faktiskt tar bilder med. Alltså att du har den inom räckhåll och att den inte bara ligger skyddad någonstans i botten av ryggsäcken.

I en sådan här bild kan du antingen beskära bort grenstumparna i övre högra hörnet eller ta bort dem med verktygen i ett bildbehandlingsprogram. 24 mm F7.1 1/50s ISO 100.

Kamerornas egna remmar har alltid hamnat i skåpet hos mig, och jag har använt bättre alternativ. Jag har testat tre olika typer av remmar:

Slingrem

Kameran går att bära länge och är snabbt tillgänglig. Remmen trycker inte särskilt mycket på axlarna ens på långa förflyttningar. Den trasslar dock lätt in sig i ryggsäckens remmar, och det är riktigt irriterande att ta av ryggsäcken när allt är hoptrasslat. Kameran tar också lätt stryk om den hänger på en smidig arbetshöjd.

Fäste på ryggsäckens axelrem

Kameran är alltid nära till hands. Du får snabbt fram den, och den är ganska lätt att sätta tillbaka. Kameran sitter bra till och tar inte smällar särskilt lätt. Särskilt en tyngre kamerauppsättning börjar ändå trycka rejält redan efter några timmar. Det blir lite bättre om du sätter en vattenflaska med ungefär en halv liter vatten på den andra axelremmen som motvikt.

Handledsrem

Om kameran inte är särskilt tung och du tar många bilder kan du lika gärna bära den i handen. Jag använder det ibland när jag vet att en del av vandringen bjuder på riktigt fotogeniska platser och jag kommer att ta många bilder. Fungerar inte med vandringsstavar, så jag använder det bara korta stunder.

Utan rem

Ganska ofta bär jag kameran helt utan rem. Då har jag en plats där jag kan stoppa undan den. Utan rem får kameran lättare plats i ryggsäcken, i en vattentät cykelväska eller i en däcksväska på kajaken.

Skydda din kamerautrustning

Kamerautrustning gillar inte att flyttas för snabbt från kallt till varmt eller från fuktigt till torrt. På vintern lämnar jag kameran skyddad i tältets absid om tältet värms upp. När jag kommer hem från en vandring ligger kameran först kvar i väskan i bilen en längre stund, och hemma får den också vänta ett tag innan jag plockar fram den. Om du tar kameran snabbt från kyla till värme kondenserar fukt inuti den.

När du kommer upp ovanför trädgränsen förändras perspektivet helt. 35 mm F10 1/60s ISO 400.

Skydda objektiven mot stötar i ryggsäcken. Jag trär ofta en ullsocka över objektivet och packar det skyddat bland mjuka kläder eller intill sovsäcken. I ryggsäcken ligger dessutom all utrustning alltid skyddad mot fukt i vattentäta packpåsar – kamerautrustningen ofta dubbelt.

Om objektivet inte är tillräckligt vidvinkligt kan du göra ett panorama där flera bilder sätts ihop. Panorama av 7 stående bilder från toppen av Pyhä-Nattanen. Sådana blir också fina tavlor – bilden är över 10 000 pixlar bred. 24 mm F4 1/1600s ISO 100.

I kyla tappar kamerabatterierna lätt orken, så jag har ofta reservbatteriet i byxornas framficka. Värmen från låret håller batteriet varmt. Ibland påstår batteriet i kameran att det är tomt när det har blivit kallt, och då byter jag fram och tillbaka mellan fickan och kameran.

Knölsvan vid havsstranden. 500 mm F8 1/1250s ISO 100.

På vandring kan objektivets frontlins lätt ta stryk om du inte är försiktig. Du kan skydda den med ett motljusskydd och/eller genom att skruva fast ett skyddsfilter i filtergängan. Jag har haft sönder flera motljusskydd – de tar effektivt emot smällar, fungerar ofta fortfarande efter att de gått sönder och är billiga att ersätta.

Om din kamera inte är vädertätad är det bäst att packa ner den skyddad i ryggsäcken när det börjar regna.

Bildbehandling – RAW eller JPG?

När Facebook och mobilkameror slog igenom förändrades fotograferingen. I rika västländer har i princip alla tillgång till en kamera, och alla är på sitt sätt fotografer. Bildbehandling är däremot ovanligare och väcker starka åsikter. Vissa tycker att bilder inte ska redigeras, eftersom de då inte längre är äkta, och att bara en oredigerad mobilbild är äkta. Då glömmer man att mobilbilden faktiskt är en redigerad JPG. Telefonens mjukvara innehåller ett bildbehandlingsprogram som bearbetar varje bild, ibland ganska kraftigt.

Oredigerad RAW-bild till vänster och redigerad bild till höger. I bildbehandlingen kan du lyfta exponeringen i skuggpartierna utan att himlen fräts ut.

I slutändan handlar det om hur mycket du redigerar bilden och vad syftet är. Ska bilden dokumentera ögonblicket så likt som möjligt hur fotografen såg det? Eller vill du vara kreativ och göra bilden så vacker som möjligt enligt din egen smak – eller försöka fånga mer känslor än “verklighet”?

En bild kan ibland vara en mer kreativ, konstnärlig tolkning och behöver inte alltid efterlikna “verkligheten”.

Människans ögon och hjärna fungerar helt annorlunda än en kamera. Ta dig någon gång ordentligt med tid att titta på situationen när du fotograferar och jämför sedan med bilden. De ser väldigt olika ut. Exponeringen är svår att få likadan som i naturen – särskilt skuggiga partier och ljusa områden blir lidande, och i bilden måste du hitta en kompromiss, eftersom kamerans dynamiska omfång oftast inte räcker till för att fånga allt.

Vandrare i motljus. Vi vandrade i midnattssolen. På grund av ljuskänslighet måste jag bära solglasögon och ser ofta saker annorlunda genom dem. I efterbehandlingen ändrade jag färgerna så att de motsvarade min egen känsla. 50 mm F5.6 1/4000s ISO 100.

Ofta hittar jag under en tur eller vandring en stil för redigeringen – en stämning som jag själv har förknippat med färgerna – och lägger sedan till den i bilderna. I proffssammanhang kan man däremot inte alltid göra som man själv tycker, utan måste följa kundens stil eller hitta en stil som passar bildens användning.

En närbild med långt teleobjektiv ger mjuk bakgrund. 500 mm F5.6 1/160s ISO 400.

Om du tänker redigera bilderna mer i efterhand lönar det sig att fotografera i RAW, eftersom filerna innehåller mer data. Om du inte redigerar alls eller bara gör små justeringar kan det vara helt rimligt att fotografera i JPG. Men om du någon gång blir intresserad av bildbehandling och alla dina gamla bilder är JPG kan det kännas surt.

Lappsparven smälter in i terrängen – bild från marknivå. 200 mm F6.3 1/160s ISO 100.

Själv gillar jag bildbehandling väldigt mycket, och något av det roligaste efter en vandring är att få titta på och redigera bilderna. Därför fotograferar jag i RAW och använder Lightroom. Adobes fotopaket kostar under 15 € i månaden, och enligt mig får du mycket mer för pengarna där än genom att köpa dyrare kamerautrustning.

En rådjursbock överraskade mig och kameran hade fel inställningar. Jag panorerade, alltså följde rörelsen med kameran medan jag tog bilden, och huvudet blev skarpt medan resten av djuret och bakgrunden är oskarpa. Rörelseoskärpa går inte att rätta till i efterhand.

Lightroom är mycket enkelt att använda, och det finns massor av instruktionsvideor på YouTube. Du kan också spara egna förinställningar och snabbt lägga dem på bilderna, så det går fort att publicera bilder i sociala medier. I praktiken sparar du bara RAW-filerna på hårddisken och exporterar JPG-bilder när du behöver dem. Redigeringen kan du ändra när du vill. Kom ihåg att säkerhetskopiera dina RAW-bilder.

Ta ansvar när du fotograferar i naturen

När du fotograferar i naturen ska du alltid ta ansvar. Även om du har en fin bild i sikte, respektera tillträdesbegränsningar och låt djuren vara i fred. Särskilt fåglar tål inte att störas, så fotografera dem på avstånd med längre brännvidd.

En drönarbild i vildmarken ger en bra överblick över tältplatsen.

Tänk också på andra människor. Särskilt drönare låter mycket, och alla vill inte lyssna på det när de söker lugnet i naturen.

I naturskyddsområden är det förbjudet att flyga drönare inom områden med tillträdesbegränsning samt vid viktiga häckningsområden för fåglar (till exempel öar, skär och havsvikar där fågelkolonier häckar) och viktiga rastplatser.

Jag hoppas att den här långa texten gav dig tips och inspiration till ditt fotograferande. Ha det kul med kameran!