Planera din vandring — vad behöver du tänka på?

Julivärmen är på väg till södra Finland och årets bästa vandringssäsong har bara börjat. Det är ett bra läge att planera kommande äventyr och kanske se över din vandringsutrustning och dina kläder.

Grundläggande friluftskunskaper lär du dig bäst på dagsturer och helgturer, men när aptiten växer är det dags att snöra på sig vandringskängorna.

En glad vandrare omgiven av vackra höstfärger i Muotkatunturi ödemarksområde.

Jag har alltid tyckt att det inte finns ett enda rätt sätt att vandra, och då finns det knappast ett enda rätt sätt att planera en vandring heller. Själv försöker jag göra mina turer under olika årstider, i olika terräng, med olika utrustning och i olika stil. Då håller sig intresset levande, du lär dig nytt och du vet bättre vad du gillar och inte gillar.

När jag pratar om vandring menar jag en tur som varar i mer än tre nätter, där du bär din utrustning själv och oftast byter lägerplats varje dag. Anledningen är att turer är lättast att dela in i kategorier: dagstur, övernattningstur, helgtur och vandring. På en dagstur övernattar du inte i terrängen, på en övernattningstur blir det en natt, en helgtur är två nätter och en vandring är minst tre nätter.

Här berättar jag vad jag själv funderar på när jag planerar en vandring. Att planera vandringar är förresten något av det roligaste som finns – det är skönt att ha planer på lager och sedan plocka fram en som passar när det är dags.

Tidpunkten för vandringen ställer krav på kläder och utrustning

Du kan vandra året runt. I Lappland, ett favoritmål för många, finns det åtta årstider och alla är värda att uppleva på vandring. Årstiderna börjar med våren, när snön smälter fort och dagarna snabbt blir längre. Våren följs av försommaren, när naturen vaknar ur vintervilan. Det är sommarens början, och därefter kommer själva sommaren. Sommaren är kort i Lappland och för med sig mygg och värme. Efter sommaren kommer sensommaren, när det blir svalare, oftast skönare att vandra och myggen försvinner. Ruskan, höstfärgerna, är i Lappland ofta som vackrast på hösten, runt andra veckan i september, samtidigt som höstregnen börjar. Under förvintern kommer de första nattfrosterna, kanske lite snö, och temperaturen sjunker kraftigt. Vintern är den vackra polarnattens tid, det snöar nästan varje dag, dagarna är korta och det är ljust bara några timmar. Vårvintern börjar oftast kring mars och då är skidföret som bäst. På dagarna kan det vara rejält med plusgrader och på nätterna minusgrader, och nätterna blir ljusare och dagarna längre.

Dimmigt väder djupt inne i Vätsäri ödemarksområde.

Årstiden avgör oftast behoven, och de styr i stor utsträckning valet av kläder och utrustning. Inget år är det andra likt och årstiderna kan förskjutas en hel del. Då gäller det att hålla koll på väderprognoserna och välja efter rådande väder. Särskilt när du rör dig på högre höjder ska du alltid vara beredd på det sämsta vädret. I fjällen kan du råka ut för vinterväder även mitt i sommaren. Inför en skidvandring på vintern är det smart att börja följa snöläget ett par veckor innan avfärd.

Att välja mål och rutt är ofta det roligaste

I Finland och övriga Norden finns vandringsmål som håller världsklass. I Finland vandrar man oftast i nationalparker, friluftsområden, naturparker och ödemarksområden. Det viktigaste är att alltid ta reda på vilka regler som gäller, eftersom de skiljer sig mellan olika områden. Det bästa hjälpmedlet är Forststyrelsens webbplats luontoon.fi.

Smidiga karttjänster för att planera rutter och mål är till exempel retkikartta.fi, karttapaikka.fi och den nya, intressanta matkailukartta.fi som fortfarande är under utveckling.

På Björnstigen i östra Finland, nära Patvinsuo nationalpark.

Många frågar efter vandringsleder i vandringsgrupper på Facebook. Det finns gott om leder i Finland och i början är de ett bra ställe att öva upp sina färdigheter. Själv föredrar jag ändå platser långt från lederna och långt från andra människor. Jag planerar en preliminär rutt på kartan och justerar den ofta lite under vandringen. Längs vägen försöker jag få med alla platser som ser intressanta ut på kartan. Tips om fina ställen frågar jag ibland efter på forum och hos vänner.

Den berömda Kungsleden i Sverige är en populär vandringsled.

Hur långt du hinner på en dag beror mycket på terrängen, packningen, dagsformen och känslan. På markerade stigar går det också fortare än när du orienterar dig fram i skogen. Till nybörjare brukar jag rekommendera att räkna med högst 10–15 km per dag. Om du går för långa sträckor direkt kan vandringen som hobby kännas alltför obekväm.

Innan avfärd försöker jag skapa mig en bild av områdets karta i huvudet. Jag funderar på vilka alternativ jag har om jag går vilse eller av någon anledning måste ta mig ut utan karta. Längs ödemarksområdenas kanter går det oftast en väg, en älv eller liknande – dem är det bra att lägga på minnet.

Nationalparkerna har bra service

Finland har 40 nationalparker och de är favoritmål för många vandrare. Varje nationalpark har sina egna regler. Oftast får du bara övernatta och göra upp eld på anvisade platser, och du uppmanas att hålla dig till stigarna. I nationalparkerna finns i regel bra eldplatser med vedförsörjning, torrdass vid lägerplatserna och väl markerade leder. Obs! Det är inte tillåtet att övernatta i alla nationalparker, så kontrollera alltid reglerna i förväg.

Vid elden på en eldplats i Liesjärvi nationalpark.

Tack vare den goda infrastrukturen passar nationalparkerna bra för nybörjare. Vindskydd och eldplatser är välskötta. Själva besöker vi oftast nationalparkerna utanför säsong, när det knappt är några andra på stigarna och vi får sitta i lugn och ro vid vindskydden. Under högsäsong kan det i de populäraste nationalparkerna till och med bli lite “rusning”.

Friluftsområdena har sina egna regler

I Finland finns sju friluftsområden som förvaltas av Forststyrelsen. Flera friluftsområden har gjorts om till nationalparker. Många glömmer bort friluftsområdena när de funderar på vart de ska åka. Själv har jag bara besökt tre av dem, men alla tre kan jag rekommendera som mångsidiga mål.

I Ruunaa friluftsområde hittar du ödemarkslandskap, fina eldplatser, bra fiskemöjligheter och en mäktig älv för forspaddling.

I naturparkerna gäller strikta regler och begränsningar

I naturparkerna finns fantastiska sevärdheter. En del naturparker är helt stängda. Vissa får bara besökas på dagsturer, medan andra har övernattningsmöjligheter, till exempel Kevo naturpark. Du får oftast bara röra dig på stigarna och reglerna är mycket strikta. Var noga med att inte göra något som är förbjudet.

Ödemarksområdena är den erfarne vandrarens huvudmål

I finska Lappland finns 12 mycket vackra ödemarksområden. Där finns knappt några markerade leder och du får orientera dig fram på egen hand. Några ödestugor brukar finnas, men det leder inte nödvändigtvis några stigar dit. I ödemarksområdena får du oftast slå läger där du vill, och du får även göra upp eld ganska fritt med några få begränsningar. Vid varning för skogsbrand eller gräsbrand får du förstås inte göra upp eld.

Ödemarksområdena är inte nödvändigtvis det bästa valet för din första vandring. Det krävs säkra orienteringskunskaper och erfarenhet av krävande väderförhållanden.

Skönhet i Vätsäri ödemarksområde. Ingen rusning, ingen brådska.

Mitt mål är att göra tre vandringar i varje ödemarksområde: en vintervandring, en paddeltur och en vanlig vandring till fots. På så sätt får jag uppleva områdena under olika årstider och i olika terräng. På vintern rör man sig mycket över myrar och i lågland, med paddel tar man sig fram längs vattendragen och de varma årstidernas vandringar går ofta över fjällhedarna och de högsta topparna.

Bästa säsongen för paddelturer är den lappländska våren, som varierar lite från år till år men brukar infalla i juni. Då är flödet i älvarna som bäst. Bästa tiden för vandring är början av juni innan myggen kommer, och sedan igen från augusti och förbi ruskan.

I Sverige och Norge hittar du fjäll

Vill du uppleva något som skiljer sig mycket från Finland, men ändå känns bekant, har Sverige och Norge mycket att erbjuda. Enligt mig finns världens bästa vandringsmål i Norden.

Aktse fjällstuga nära Sareks nationalpark i Sverige.

I Sverige kan du öva på att röra dig i fjällmiljö till exempel genom att gå längs Kungsleden från en fjällstation till nästa. Som STF-medlem får du använda stationernas tjänster till lägre pris, och även om du inte är medlem kan du ofta köpa friluftsmat och godsaker där.

Sveriges nationalparker skiljer sig från de finska på så sätt att de påminner mer om våra ödemarksområden. Sarek och andra fjällområden är krävande terräng som kräver lite tillvänjning och att du lär dig nya saker.

Ett intressant mål i Sverige är Höga kusten, där du hittar den vackra The High Coast Trail.

Ensam eller i grupp?

Många vandrare är vana att vandra ensamma och uppskattar den frihet som bara ensamvandring ger. Andra har svårt att hitta sällskap. Då kan vandringsgrupperna på Facebook ofta vara till hjälp.

Ett packraftteam på fem personer letar efter Kaitumälvens övre lopp i norra Sverige.

Jag märkte ganska snabbt att jag gillar vandringar med min fru allra mest. Vi fungerar bra som team och har upplevt mycket tillsammans. Snart fick vi också likasinnade vänner, och jag insåg att delade upplevelser är de bästa. Därför försöker vi oftast få med så många vänner som möjligt.

Att röra sig i grupp har ändå sina utmaningar, särskilt om hobbyn är en extremsport som packrafting. På packraftvandringar är ett bra team en säkerhetsfråga. Ett bra team samarbetar hela tiden och ser till varandras säkerhet. Det övar säkerhetsrutiner under turen och håller dagliga möten där man bestämmer saker tillsammans. En lagom storlek för ett packraftteam är ungefär fyra personer – gärna några fler, men helst inte färre.

Ett Ally-/packraftteam på tre personer fungerade utmärkt på Ivalo älv. En kompis fanns alltid till hands, även när man inte kom sig för att be om hjälp.

Jag har lärt mig att det lönar sig att testa gruppkemin på en kortare tur innan en lång gemensam vandring. Har alla samma rytm och vill alla få ut samma saker av vandringen? För vissa är det viktigast att gå långa sträckor och se vandringen som träning, andra vill ta det lugnt och njuta. I vår grupp går vi i förväg igenom vilken stil vi ska ha på turen. Ska vi packa lätt eller tungt? Vi kommer också överens om gemensam utrustning som fördelas jämnt så att alla bär lika mycket.

Det finns många sätt att vandra

Stilen på turen styrs ofta av om du går, åker skidor eller paddlar kanot eller kajak. Årstid, väder och mål ställer sina egna krav, men stilen kan du ofta fundera på själv innan vandringen. Du behöver inte köra samma rutiner varje gång.

Innan en vandring frågar vi oss ofta vad vi vill. Vill vi samla så många kilometer som möjligt med lätt utrustning, eller ta det lugnt med kortare etapper och njuta mer av god mat (läs: tung) och så vidare?

En namnlös sjö och en vacker lägerplats i Sareks nationalpark i Sverige.

Själv äger jag tre vandringsryggsäckar och en fjärde är beställd. I utrustningsrummet finns redan sex tält. Där finns också ett par par skidor, en packraft, tre pulkor och hyllmeter av vandringsutrustning. Det låter galet, men utrustningen gör det möjligt att göra väldigt varierade turer i olika stil.

Jag anser att det är klokt att investera pengar i sina intressen. De ger ingen ekonomisk vinst, men de ger upplevelser som är större än livet. Då slipper du ligga på dödsbädden och undra varför du aldrig förverkligade dina drömmar…

Vad ska man äta och dricka på vandring?

Den frågan hör jag väldigt ofta, och den är vanlig i vandringsgrupperna på Facebook också. Något enda rätt svar finns inte här heller. I princip kan du äta samma mat som du lagar hemma, köpa färdig friluftsmat eller göra något mittemellan. Färdigmat är det enkla alternativet, men vandringsmaten kan också vara mer varierad – du bestämmer själv hur mycket tid du vill lägga på matlagningen.

Matlagning på kvistkök ger mer stämning.

För att laga mat behöver du oftast något slags kök, till exempel gasolkök, bensinkök, spritkök eller kvistkök. På kalfjället är gasolkök oftast det bästa alternativet under den varma årstiden, medan bensinkök eller multibränslekök är säkrare på vintern. Spritköket är ett av de billigaste alternativen och var förr det vanligaste, men gasolköket har med sin snabbhet och effektivitet nästan konkurrerat ut det. Kvistkök är det få som använder. Det kräver lite övning och ett område med gott om kvistar, men det är min egen favorit vid sidan av öppen eld. Kvistkök får inte heller längre användas på Forststyrelsens områden när det råder varning för skogsbrand.

Middagen blir klar över lägerelden i Sjaunja naturreservat, djupt inne i den svenska lappländska ödemarken.

Min fru och jag äter mest vegetariskt och veganskt på våra turer, men ibland blir det också lite kött. Vegetarisk mat är lättare, håller sig bättre och är enligt mig godare än kötträtter. Även hållbarhetsaspekten har fått oss att välja vegetariskt. Vi torkar oftast grönsakerna själva hemma och förbereder portionspåsar (i vattentäta ziplockpåsar) med en dags mat för två personer. Då är det också lätt att räkna ut rätt mängd mat för vandringen. Korven har vi lämnat kvar på butikshyllan sedan flera år tillbaka – den är tung i förhållande till näringsinnehållet.

På sommaren börjar bärsäsongen och skogarna fylls av godsaker.

Det rekommenderas att alltid rena vattnet. Själv dricker jag ändå oftast direkt ur vattendragen och gör bara en snabb bedömning med syn, lukt och smak innan jag tar en klunk. Det bästa dricksvattnet finns i kalla, snabbt strömmande bäckar. Risken att få i sig någon bacill finns dock alltid, så en dag lär jag sitta en god stund bakom en buske och tömma magen.

Nyfångad harr och mjölkört som kokas till tillbehör.

Du kan rena vattnet genom att koka det – efter ungefär 80 grader har nästan alla bakterier dött. Säkrast är ändå att låta vattnet koka ordentligt en stund. Andra alternativ är filter och tabletter. Vi använder ett Befree-filter och en LifeStraw-flaska. LifeStraw-flaskan är perfekt till exempel när du paddlar, eftersom du kan dricka direkt genom filtret. Jag har druckit vatten ur bland annat Vanda å och den grumliga Coloradofloden i Grand Canyon. Befree är i sin tur ett snabbt och smidigt filter när du vill rena vatten till ett större kärl.

Du behöver förstås också friluftsservis: ett kärl att koka vatten och laga mat i samt bestick. Mig har en kopp och en sked räckt. Kåsan är ofta med för kaffet, och ibland häller jag i mig en aperitif eller avecen ur den (om du förstår vad jag menar).

Att välja boende

Om att välja tält och annat boende har vi skrivit i Elämää Ulkona-tipsen här. Själv gillar jag tarp som boende, även om den inte riktigt passar på kalfjället och inte är det bästa valet under knottsäsongen. Då använder jag oftast mina ultralätta tält, och tunneltältet kommer direkt därefter.

Ett tunneltält fungerar bra i de nordliga ödemarkerna när långsidan står i vindriktningen. Tunneltält har också ofta en rymlig absid (förtält) där du försiktigt kan laga mat i dåligt väder.

Säkerhet på vandring

Jag vill inte skrämma med risker, men det är alltid bra att prata om dem. För riskhantering har jag använt en tabell som också går att tillämpa på vandring. Tabellen hjälper dig att tänka igenom vilka risker som finns och vad du kan göra åt dem.

Du behöver förstås inte fylla i den inför varje vandring, men för mig är det lättare att tänka med hjälp av tabellen. Jag har gått igenom alla risker jag kan komma på och placerat dem i tabellen. För varje risk är det bra att fundera på om den kan minskas på något sätt och hur du ska agera om det händer. Efter en gång börjar du se dem utan tabell.

I tabellen placerar du sedan de risker du har funderat på. Till exempel: Att ramla när du går: sannolikheten kan vara måttlig och konsekvensen måttlig. Att välta när du paddlar i en fors: sannolikheten kan vara stor och konsekvensen allvarlig. När krysset hamnar i det nedre högra hörnet måste du göra något för att minska risken – eller helt avstå från det som orsakar den.

Vi har hanterat risken att välta när man paddlar i en fors på följande sätt: de värsta forsarna bär vi förbi, vi tränar forspaddling hela tiden, vi har gått kursen Rescue 3 i forsräddning och vi övar räddningsteknik och forssimning väldigt mycket. Vi har också med oss den utrustning som behövs för forsräddning.

När riskerna är genomtänkta kan du ta det lite lugnare.

Vissa risker är materiella, som att utrustning eller kläder går sönder. Det kan du förbereda dig för med reparationskunskaper, lagningsprylar och en försäkring. Kontrollera förresten alltid innan avfärd att din försäkring täcker skador som uppstår under vandring.

Packlista för vandring

Många frågar också efter packlistor för vandring. Dem ska du alltid ta med en nypa salt. Var och en bestämmer själv vad som ska med och inte. Som vägledning fungerar de ändå, så här kommer min egen lista – men kom ihåg min varning.

Ibland får du njuta av vinterväder i fjällen mitt i juli. Strax efter att bilden togs började det snöa.

I början är det bra att göra en egen packlista och bocka av varje plagg och pryl när den är packad i ryggsäcken. Har du riktigt dåligt minne, som jag, kan du också bocka av när den har lastats i bilen. Mer än en gång har något blivit kvar hemma…

Packlista för vandring (utrustning som nästan alltid är med):

I ryggsäcken (kläder och sovsäck i en vattentät packpåse):

Tält eller annat boende, kök + bränsle, kastrull, servis, kåsa, kniv, tändutrustning, första hjälpen-kit, liggunderlag, sovsäck + lakanspåse, varma och regntåliga kläder, extra strumpor, underkläder, underställströja, hygienartiklar, eventuella mediciner, solglasögon, solkräm, GPS, vattenflaska, eventuell vattenrening, pannlampa under mörka årstider, toapapper i vattentät påse och matpåse.

Jag bär också med mig en stor hög kamerautrustning. Ibland följer en liten resehandduk med för badet. Yxa har jag sällan med, men eftersom jag äger över 20 yxor hamnar det ibland en i ryggsäcken också. Ta även med en soppåse – lämna inga spår i naturen.

I mitt första hjälpen-kit finns en enkel mobiltelefon (ingen smartphone) med ett batteri som håller i månader. Med den kan du ringa nödnumret utan SIM-kort. I samma paket ligger också en extra kompass och tändutrustning.

På kroppen (om lager-på-lager-principen kan du läsa mer här):

Kängor + vandringsstrumpor, underkläder som passar för vandring, vandringsbyxor, andningsaktiv tröja, mössa eller keps, eventuellt handskar, kartfodral + karta + kompass, multiverktyg i bältet och vandringsstavar i händerna.

Viktigast är att packa en stor påse äventyrslust och ett glatt humör. Har du med dig dem kan du glömma hälften av det jag nyss räknade upp och ändå få en fantastisk vandring.

Packraftutrustning:

Om du har med dig en packraft tillkommer: bow bag (förväska), fyrdelad paddel, torrdräkt, paddelskor (ofta redan på fötterna), flytväst, hjälm (om det blir forsar), GoPro-kamera med fästen och räddningsutrustning: kastlina, tre låsbara klätterkarbiner, 4 m webbingband, två block och två prusikslingor.

På vintervandringar blir kläderna och utrustningen så annorlunda att jag hoppar över dem i det här inlägget. Vi skriver om dem när vintern närmar sig.

Lämna hemma:

Stress och brådska.

Inlägget blev till slut riktigt långt, och ändå har jag bara skrapat på ytan. Om allt det här skulle man lätt kunna skriva en tjock bok. Vandring som hobby är ändå varken svårt eller komplicerat, om du inte själv vill göra det till något sådant. Det viktigaste är att våga ge sig ut och testa – och när den första vandringen är gjord brukar det inte finnas någon väg tillbaka. Du är en ny människa.

Har du frågor om vandring når du mig enklast via e-post på caj@sos.fi. Inget annat än oförglömliga äventyr önskar jag er! Ha det roligt och var rädda om er!